Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1858, sida 3

jag war, då din fader begärde min hand, men jag blygdes för att han war ffråds dare. Min Husbonde wisade mig mäls grundade skäål för at ide förakta något nyttigt yrke, isynnerhet ert fom år få oumbärligt för samhället. Han lockades ocksa att alldeles jaga bort mina griller. Men har mamma funnit fia lydlig deraf att mamma följde hang råd? frå gade Ridurd, upplyftande fina blickar tull fin mors anfigte. Het finns frägor, Ridhard, swarade hon allwarligt, fom ingen bör gora, och på hwilka ingen är skoldig att fwar ra — frågor som wi ide ens nå tillåta röra fig i wåra egna bhjertan. Efter ett ögonblicks tystnad tidade hon, med ett innerligare uttryck: Om jag ide har de blifwit gift med din fader, fi skulle jag ide heler warit din moder — du, min fon. Richard fåg tårar darra i hennes år gon, och kastade fina armar kring hennes hals, utropande: Ud, mamma, jag ifulte funna älska hwad fom belft, dufma ywad fom helst försaka hwad fom helst, att jag märne få bebälla dig. Det war qwäll, når Collin fom igen