Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1858, sida 2

nom, och hade nästan aldrig yttrat sig i ämnet, widare än att hon berömde hans arbete. Hon säg att han hade mycket anlag för yrket och önskade innerligt att han måtie få ihärdigbet dertill; men hon fruktade att genom för mycken enträgene bet just hindra fin önskans uppfollande. Richard war i dag synnerligt uppmärfs sam mot fin moder, bewakade hennes rös relser, och war, fåfom hon fade honom, henne till mycken nytta. Mamma är bra maoger, fade han och detraktade henne ömt. Och det är ide underligt, när man arbetar få härdt och är uppe få sent om qwällarna. Sjur wet du det? frågade hon. Du sofwer ju alltid når jag lägger mig. Jag går ofta, innan jag rigtigt ungt insomnar, och tittade efter om mamma har lagt fig, men kyrkkiockan flår ofta tolf, oc mamma bar ide kommit ändå. Det gör mig ingen ffada, ätertog motren; jag är wan dermwid. YFan dermwid! upprepade gossen, och hang ögon blirtrade; od år der ide en stam att mamma skulle bli wan derwid? Jag undrar huru far kunde gå till