Norrländska Korrespondenten – 10 februari 1858, sida 2

fappridningen i dag, och lemna allt detta åt mamma! få will jag ide behandla min buftru når jag blir gift. mdita ide på dig fielf, swarade Jobanna. ÅÄr och omständigheter funna förändra of mydet, helst om wi lita På egen fraft. Åren ha ide förändrat mamma myc fet, återtog Richard warmt, få wida de ide ha gjort det goda ännu bättre. Mamma måne alltid ha warit god mot andra, och tänkt mer på andra än på fig sielf. Hur fan min far göra fom han gör, och roa fig få mycket, och aldrig tas ga mamma med fig till något fom roar mamma? blif ide ond, — men mitt blod fofar ofta i mig wid denna tanfe — ty mamma år få saktmodig, mamma klagar aldrig, nej aldrig. Tyfi! afbröt hans moder honom alls warsamt. Som ihåg att du talar om din fader, och till din faders hustru; och du wet Herrans bud och wijja i detta fall, att det går ide an att klandra en fader och en make. Må han då handla annorlundalswarade Richard; man må dämpa of få mycket man will, men wi gossar och