Norrländska Korrespondenten – 6 februari 1858, sida 2

upp med henne. Hon glömmer det snart, fom sagdt är. Mårte ni ide få orsak att ångra en sådan behandling af edra barn, fade Johanna forgfet. Si, hur will ni då jag skall göra? frågade Martha. Het är wäl bäst att låta henne we ta, att ni hört af Richard att bon talat sanning, och sedan låta saken falla. Men det wore godt att ni för det kommande ide beskyllde ett barn för swek, eller firafs fade det derföre, förrän det fan bewisas att beffyllningen år rättwis. Det år wisst bättre att ett barn twå gånger undflips per förtjent stryk, än att det en gång får stryk oråttwift. Det inser jag ide, fade Martha. Straffar man ide ett barn firarr, då blifwer intet straff alls utaf, ty jag för min del är ej fallen för att gömma på gam malt gräl Men om felet förnyad, kommer ju straffet ändå slutligen, om det också blifs wit uppffjuret, återtog Johanna. Men om man orättwist straffar ett barn, då stannar en bitterhet qwar i hjertat och rotar fig der djupt. Ar det ett snällt