hwarandra som en rad af hopböjda kort, hwad skulle man ens ha lof till att skrif. wa om, annat än finanser och bankreglementen och werelstadgar? Man gick oc rörde fig helt frimodigt i ren glada förhoppning, att aret 1857 skul le sluta wälsignadt och wål, fom andra goda, sådesrika och prosaiska är. Kun gen af Preussen hade kommit sig efter sin fongestion, drottningen af Spanien hade lyckligt födt fin lilla prins, trerje försölet med Liviathans bringande af stapeln hade ledt till 13 tums Frågan om Donaufurstendomenas förening hade lyckats blifwa något sänår till intet, den holsteinska frågan hade lyckats att åter blifwa ajournerad, religionsfrisetsfrägan hår hemma hade lyckats blifva försatt i ett wälsignadt status quo, Delhi hade bliswit återtagit af engelomänn ä n, allt lof made fred och ugn oh belåtenhet och ett glädjande slur på många traflerter. Då — Då har detta kommit fom ett nysande! Denna alt tillinietqårande, allt skakanbe, allt opp och nedwändande, fon kallas penningefrisen! Från Amerika har det gått til Eng land, från England till Hamburg från Hamburg till Stockholms börs, från Stockbelm tihbafa till Hamburg ow Kepen. hamn tillbafa till ch och verpaå i otaliga! utgren:ugar ull Dugga och Boras och Berlin och Paris och OsScarso mn! Och ingen menn.sta bar set an fjorton dar warit såfer på att ega två a Ingen men nska haft twå ören, utan anti gräfwa ner ten tio fimnar Wader jorer De bästa papper bafwa ide watit båldtre wårda, ån att tjena till fitibus, de då ö sta namn ide mera wältaliga, ån in i i . i marskolds! Wänstap upplöst, frandstar för. nekad, sauve qui peut! dagens lösen!! Under slika forbållanden har man i ty sta stunder låtit fin tanka irra nä defa antipodiski fålla lant, der ännu ingen bant uppflagit sina Hhemlhghetsfuta fons tor, der ordet ku a ej ännu finnes i ur språfet upptaget, ve frediten ar N ga wer lförordningar banten och der m skulle skrarta fig tU döds är en för fallen 30 dagars lige! Hwarföre ej lemna åt sitt åde detta penningförderfwande Europa, der jag i Wimmerbv, jag en hederlig solid menni sta med hustru och barn, skall bringas in tiggarstafwen derför, att H. H. Uuderg I Cramer I Hamburg ej kunna 0 fina pens gar in af det eller Det huset i London eller Hull? Hwarför ej heldre draga långt bort i ffogen, der jag har alll hwad jag behöfwer uten att betala 10 rroc. för första klaesens papper, ja utan utt dehöfe wa papper alls! (Hanrelåparper) Hwarför ej draga åsiad till Elrstandet, till Kafferlandet, ill Nowa Zemdlas fjal? Häldre det än sitta här hemma och bli banftutt för ingenting! Ni känner den tyska författarinnan Jda Pfelfter, tesebestrifwerskan. Jag läste här omdagen några underrättelser om och i från henne, från Madagascar. Hon befinner fig i Madagascar setan uågra månader. Gud, hajlket lif hon förer, den lyckliga frun! Öfwerallt på det wänligaste upptagen bland dessa nar turens och frihetens swarta barn! Sedd mid hofwet, sedd i hyddorna, lika omhuldad hwart hon sätter sin fot! Utan att ega på kjortelsäcken ens den ringafte tillstymmelse till friditif, utan anwisningar, utan fontanter lefwer hon ett englalif, sofwer fom ett godt barn om nåtterna, blir tjod och frodig. För någon tid sedan war hon wid det swurta hofwet. Man eger det ett forte piano, fom en gång strandat med en förs MHanon ongaelsk trumma arv CYI MEST sr