Tom föriretad öfwer art allid tappa, påstod att Richard bade begått knev i spelet. Richard, missnösd häröfwer, gick åter och fatte fig vå fin gamla plats, ban fig ut fom hade han bufwudwärk, och Tom och Maria fade att han war ganska enwis. Richard satt nu emellertid och tittade upp i luften På de röda äplena. SGif mig nu det ena, sade han sjelss mwåldigt. Swad kommer åt dig? frågade Mas ria. GHuru obeskedlig du är. Då wet att jag hwarfen törs eler fan ge dig dem. esMen jag will hafmwa ett! skrek Ric hard, och reste fig. Maria fattade honom i armen. Rice hard, utbraft hon, war få god och war stilla, mamma blir få ond: Jag will ide wara stilla, swarade ban, ännu mer uppretad. Gif mig ett. äple, fäger jag! jag blir sjuk om du icke lyder. Tom gaf till ett högt gapskratt. Det är bra, fade han, det är bra — blif fjuf! blif fjuf! Richard rusade emot honom med wan