Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1858, sida 2

— WQ dermed? nej, icke hon; hon gör det aldrig. Men nu är han min gosse, och gör hwad jag befaller — Med dessa ord gaf hor honom ett stort stycke. Åt du, du blir icke sämre för det. Nichard lär ide säga fig det twä gånger, och kakan förswann hafligt. Den war ide få fet, men den war något tung och bränd. Men Martha skickade ut barnen att springa i trådgärden; få skul le den ej befomma dem illa. De gjorde få, och Iefte muntert oc trefligt tille Richard blef trött, då han gid och satte fig under skuggan af några fruktträn. Der syntes ide wycken frnkt till, men den som fanns, war ganska frestande. På ett litet lågt tråd häangde blott twa owanligt fröna äplen, hwilka Martha war stolt öfwer, att hafwa uppdragit. Barnen woro sirängt förbjuden att röra dem, och Martha hade gifwit uppsigt derom åt Maria, den äldsta flickan, fom, för att göra denne rättwisa war ganska vålitlig. Då nu de andra barnen suto och hwilade med hos Richard, började han fästa sina ögon vå dessa äplen. Så wackra äpten! fade han. Om jag funde få bet ena änvål