Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1858, sida 2

märkte skillnaden — men det är icke mitt fel. Du skulle fått lika mycket som de andra, stackars gosse, men du wet hwem som satte stopp för den saken. Efter min mening, så skulle det icke alls icke skadat dig att få en större bit. Dessa ord hade den följd, att Ric hards kaka hade förswunnit innan de ans dras woro till hälften uppätna — ochhans frågande ögon stodo efter ett stycke till. Stiodars liten, fade Martha, du will ha ett stycke till. Det år då bra härdt, att funna neka honom en fådan smäsak. Ricard fade ingenting; wanan att Iyda öfwerwann frestelsen. IVi0 du inte ha en liten fmula til ändi? frågade Martha. Jo — swarade Richard, med mydet sakta röt. Jag undrar ide verpår — återtog bon — och du skall det, det säger jag. Jag fer ide hwad det tjenar till att foll få pjäkar med fina barn. Det wore bättre att låta bli, fade fru Gren. Han fan må illa deraf. Hang mor är mycket noga med hwad han äter. 5 hwad tjenar det til, säger jag ån en gång? furerar hon Hang sjukdom