Norrländska Korrespondenten – 3 februari 1858, sida 2

Det tjenar ingenting till. I Kap. Millerska familjen. (Forts. fr. föreg. N:o.) Så mumlade hon, fast hennes hjerta sade benne att hon gjort orätt. Klockan 12 kommo barren ftän skolan. ARamma, mamma, ffref Tom, den äldste jag är få bungrig! får jag ett stycke bröd? Ki fe, swarade modren betydelsefullt. Ud, säg inte få, fade Tommamma menar aldrig något när mamma säger få. Men jag menar något nu, eller bur, Ridard? och härwid wände hon fig til den lida gossen, fom just nu fom in. Med en slhug blick gick hon till skäpet, och tog fram kakan. Hwem skaffar mig nu en fnif? fade hon. J ett ögondlick strädttes tre knifwar fram. Hon tog Tore, derför att han war äldst, oc började stära. Sällskapets ögon rige tades skarpt på kakan, medan hwarje fifr ma utdelades, ty lagen war dea, att alla skulle börja åta på en gånp. uMRidardsd dit är ide få for fom de andras, fade Martho, fom fåg att Han