nmi SPAKEN till Johanna och såg henne sträfwa med söndersydda, blodiga fingrar på ett härdt arbete, fom skulle wara färdigt på dagen, utropade hon: Johanna, ni blott uvpmuntrar eder odrigliga man til hang därskaper. Lät honom roa fig litet mine bre ån han gör, och stanna hemma, få fan ban arbeta; men det gör han aldrig, om nt forifar på detia sätt. Hwad gör det ocså, om arbete ide blir färdigt förr än om måndag? ISt funde dä förlora en god fund, fate Johanna, oå om wi äro båda försumliga, hwad blir då af wärt arma bara? Nej, om jag troget arbetar, för Dens skull fom burit korset för mig, få blifwer det nog någon dag till wälfig. nelfe. Martha erbjöd fig godmodigt art hjel pa henne, och fick derföre beröm af fin man wid hemkomsten, att bon wisat fig fom en tjenstaktig grannqwinna. Johannas tro blef ide om intet, hens nes tålamod gaf ide mwifa. Hon blef en ganska rask och sorgfällig sömmerska, och besparade fin men länge utgiften af art bafmwa en medhjelpare. Hård war ofta Fa hennes kamp, det år sannt. Collin flöt