längre tid legat farligt sjuk, få att famil jen ide hade wågat anförtro honom något rörande den inträffade penningkrisen, och de olyckot den framkallat. Då ban mar på båttringswägen, ansåg hans hustru för fin pligt, att underrätta honom om hwad fom händt. Hon walde dertill ett ögons blick då de woro allena. Efter Några in: letande och lugnande ord berättade hon honom om krisen, samt att många stora hus fallit. Såå, ottrade den tilfriff nande, wilfa åro då dessa? Hustrun började nu uppräkna några af namnen på den långa listan. Wid de första name nen på de fordna börsmatadorerna ftud. fade mannen och firerade skarpi fin hustru; men då hon fortjatte att lugni uppräkna allt flera tvlifa namn, greps mannen af en plötalig förfäran, sprang upp från fin hwilstol, störtade ut genom dörren och uppgaf ett få genomtrångande ängeftrop, att de fullwurna barnen och tjenstefolfet sorskräckte skyncade dit. För Guds frull! ropade mannen, fpritxg fort till doftorn, och bes honom komma genast; min hustru bar plötsligt biifwit wansinnig. Ala styndade nu in i rummet, och saken war jnart sörktarad, men man hade stor möda att funna öfwertyga den förskrämde åkta mannen om sanningen of huftrung berät. telse.