Norrländska Korrespondenten – 27 januari 1858, sida 2

förftördt, fade Martha, ingen funde lefwa bättre och fredligare med fina fam rater, ån jag alltid gjorde med mina. Men min mor tar nu odfå parti emot mig, det är ganska härdt att eng egen mor skall wara den första att klandra och fördöma sitt barn ... Härwid faftade bon sig på en soffa, gömde sitt ansigte och snyftade högt. Martha, Martba, utbrast fru Gren — fjag fan ide annat än blogas för dig. Tärar åro en prydnad för en qwins na, såsom modet od) kraften för en man, och få funna motstå dem om de rättwist flyta, men når dåligt lynne och fåradt högmod framfallar dem, då flåtfåtta de mannens hjerta, och ingifwa honom förakt. Hemta dig nu, och döm mig af bina egna känslor fom moder, bwilfetdera jag wisar mest färlet genom att år terfalla dig til dina skyldigherer, eler genom att uppmuntra dig att förjumma dem. Martha fortfor att gråta. Kom, fom, återtog modren, 7ställ nu om att middagen blir färdig, så att barnen komma i iid i skolan. Hwarken man eller barn böra få fe dina tårar.