mAA 4P Hor hjeltar till, ej röfvarhopar. Till Östern! Här är himlen klarast, Här doftar balsamskogen mest, Här blomstrar rosen underbarast, Här sjunger näktergalen bäst. Bort! qvinnan göms i Harems grafvar, Tyranner plåga fega slafvar. Till Indien! Rid på elefanter, At ananas, gör indigo, Vinn perlor, gull och diamanter Lef som Nabob i sorglös ro. Bort! tigrar störa edra drömmar, Europas ädla blod der strömmar. Till China. Här vi hejdat tiden, Vi bo i slott utaf porslin, Vi kläda oes i brokigt siden, Vårt the är ädlare än vin. J hafven stelnat i det gamla, Er murkna stat snart skall den ramla Till Japan. Kom, vi lefva lugne I rik och lycklig ensamhet, Vi trotsa verlden, obetvungne. Jo vackert! för ert majestät Skall du som gynnas, enligt lagen, Till hyllning sjelf upprista magen. Till Kalifornien. Du skall gräfva, Här finnes ännu mycket gull, Blott du har tålamod att sträfva, Så får du snart din påse full. Nej, bort från dystra mammons trälar! Jag söker glada, fria själar. Som lyckans portar stå på glänt, Här gäller endast mannavärdet, Här kan du hlifva president. Nej, slafveri är qvar i söder, Och Barnum har för många bröder. Till Nordamerika. Här är det Till Rios redd. Här skall du finna Natur i yppigt öfvertlöd, Tag dig till fru en Kreolinna, Och njut en tropisk kärleks glöd, Hvar dag vi dansa och kalasa. Nej, bort från gula feberns fasa! Till Spanien. Moriska ruiner I mandelskog, guitarrens ljud, Fandango, sang och heta viner, En svartögd donna till din brud, Tjursäktningar uti Sevilla. Och jemt revolution — men illa! Paris! Här kan du sluta färden I snillets, nöjets, ärans stad; Var smak regerar hela verlden, Här kan den sorgsnaste bli glad, Champague hvar dag oeh bal på natten Men ack, der finns ju ej friskt vatten! Till London. Portern är som nektar, Vår roastbeef är ambrosia lik; Hvar lady blåögd, snöhvit, smäktar Af äkta Shakspeares dramatik. Jag flyr för herrarne med lagen, be draga ut till domedagen. Till Köpenhamn, det täcka, kära! Kom, lyssna här i snillens rund!: Nej, jag är nu mitt hem så nära, Jag styr hän öfver Öresund. Jag stiger glad på svenska stranden, Der gamla vänner räcka handen. Mitt fosterland, ja, det är gifvet, Du är det bästa, du är mitt, Blott du kan fästa mig för lifvet, Ty du är-härligt, du är fritt. Ån har du Carlar qvar, som duga, Och qvinnohjertan, som ej ljuga. Jag hvilar här till sista färden, Som löser alla stoftets band, Jag hoppas på den högre verlden, Fullkomlighetens fria land, Hvar gåta der i glans. förklaras, Verldsidealet uppenbaras. ENMsellman-Göranson. — — —— A —