— Kommersrådinnan frågade: Hwmwad fer du på jå ifrigt? Det är få roligt att fe vå folket. Nedanföre på gatan fÅodo fora fåtliga berrar och samtalade. Kommcersrädets lilla tiocka figur, med gröna wajabande: fring halsen, filade förbi dem, och tog af fig hatten mycket artigt för dem, få ett band röta ansigte och hang hwita bår blef sonligt. Kord, hwad war det för en liten narraktig gubbe? frågade gumman från landet. han war få lif wår flodare? Kommersrädinnan blygdes att erfänna fin man för systern och fade: Jag fån ner honom ide. Men hwilka äro defy ra wackra karlarna? Det skulle jag wil ja weta; jag har aldrig fett fyra få stätliga figurer på en gång. så dem känner jag nog. nen fådan manbaftig rödblommig officer, han fer ut fom en riftig ädling! fe, få wackert ban ler åt den ver prefien med doftorshatten; få der fall en prefi fe ut: fina ädla anletedrag, allwar och kånslofullhet. Jag undrar hwad det år för twå civila; de fe begge ut fom rift foll, riktigt betätna och fråtliga.r MT det är roligt att höra! fwaras de gumman från landet, det år mina pojfar. uDina pojkar! prar du? Jag fåg ju, när jag för nägra är sedan war nere på din faltiga gård, fyra stycken stackare som sorungo barfota i wadmalsfläder, bland gåss och höns på gården, otympliga räklar. De ha wurit nu, fom du jer, och äro ide barfota. Den aldste är major, den andre tbeologie doktor, den tredje fabriför i stor stola, den fjerde grosshandlare i Göthebocg med många fartyg på sjön. De, få nu och wänta på mig. Att de funna låta dig lefwa i en sädan tarfligher, lata dig gå oc fe ut får dertz Aula fora skicka of venningar hwart år, men. wi samla dem åt deras barn. De förakta ide tarfligheten, ty den har warit roten til deras uprkomst. De tycka alla att jag ser bra ut som jag år! nAd du är lyckligare med dina präktiga. fora söner an jag, stackars barnlösa buftru! Gud ware lof det bästa är alltid godt nog. (Slut.)