Jag bar aldrig nänts släppa mina for i tjenstfolls händer, tv då skulle fö dan blifwa olillräcklig åt både mig, man och barn. Du fan ide tro huru nöd wåndigt det år att sjelf fe om sina kräk. De äro då få tadfammal Stackars min syster, bwad du lefwer i för en låg ffer. Har du luft att fe min garderob? YFa det skall roa mig riftigt! Sevå denna kappa, af engelskt kläde, med bläräfsfoder och zobelkrage! Se här mina rara muffar. Hår äro ätskilliga kappor af siden och fammer! yÅy få grannt! fkär äro klädniugar, hela raden, fi densars, sammet, sidendamast, med ine wäfda guldblommor. Hår hänga de åf ta kachemirerna, här mantiljer af alla flag, af lyonersammet med sransar. Hår äro Hattarna, alla från Paris, hwilka luftiga mästerstycken, en hel blomserwerld. Men nu får du fe på mina skodon, öfwer femtio par, här af gullskinsskor, hår af siden, kläde od sammet. Nu ffola wi fe på toiletten, helt oc hållet af ful wer, och alla möjliga äkta parfymer. Den beskedliga gumman från landet