mA oapsa()y D sextio är. En innerlig tillfredsstallelse upplofte hennes ansigte. Kommersrädinnan detraktade henne något misstäntjamt, od tyctes ide fänna igen benne. God vag, fåra Regina; du känner ide igen mig. Nä, det är många år sedan wi räfades! Ad, min goda fyfter! fade fommerge rådinnan blidare, du är wisst någor älds rad, men nu fänner jag igen dig; wälfommen! Är du i Stodholm? Du må wisst fråga det. Det år ett under att jag fommit hit, men det är för mina pojfars stull, fom stämt möte bår med mig, annars hade jag wäl ej kunnat lemna min gubbe, mitt hus, mina for och wäfwar, för att fara få måns ga mil til Stockholm. Men med detsamma få wille jag fe hur du mår f9e fler Regina. Ap, jag mår harmant fom du ferl swarade fommersrådinnan med en beläten blid på fina sidengardiner och förgyls da speglar, hur mår du sjelf min stac. kars fyfter. Gud ware lofl ganska bra. Du har wl slitit mycket ondt dernere