Det bästa är alltid godt nog. (Ur Gyllene Ordforåk af Nepomuk.) Kommersrädinnan Argentin, en f. d. ffönhet of den swärmiska arten, numera wid femtio är mycket affallen och utledsen på lifwet, men ännu med i werlden och mästarinna att kläda sig efter modet, äfwen i bwardagslag, fart upvkrupen i fin spänstiga soffa, mellan grannt utsodda dynor, klädd i en ungdomlig förmid. dagsdrägt af hvitafte mollnettelduk, med brodderier, och betraktade med något mer mod fina förr få bländande händer, hwilka började att magra och gråna. Det war dock en tröst att ide de många rins garnes juveler det minsta skiftat. Hmwad menniskan ändå är olyklig, när hon äldrag, suckade hon, bwarför re blef jag ide hellre en juvel! Jag fal lades dock få i min ungdom! Hon hade werkligen warit en juvel bland flickor, lyft och bländar, lika fal och härd. En flolt piga, stätligt utstyrdt i en Hlåds