Wådan af att dela fyftonsäng med en Katta. J början af sistl. Augusti månad 1857 seglade skepparen Jonas Michaelsson från Stockholm med sin skonare, Sofia, lastad med spanmål, till Carlskrona. Kommen ett fivde bortom SKodjupet, beslöt Mir chaelson i anledning af ftiltje, ait fålla anfar. Michaelsson, en synnerlig beundrare af det falffa fattflågret, hade för skaffat fig en sådan råttfogde, med Hwilfen han lefde på den förtroligafte fot tilsammans. Hon åt wid hand bord af de läckerheter, en Neptuni son, under dess färd på böljor blå, har att bjuda på, hon delade äfwen hans säng och sof på hans arm. Hwiluns timme war inne och befått ningen med def befålhafware gick, att njuta den. Följande morgon, då solen hunnit ett långt stocke på fin lysande färd, war fape tenen mot fin wana ofonlig på däck. AM högre steg solen utan att Michaelason hördes af. Detta oförklarliga dröjsmål gaf anledning till oro och befymmer hos be fåttningen, hwadan styrmannen på eget answar gick ned til kaptenens kajuta, för att taga närmare kännedom om detta mystiska förhållande. I Just fom han opnade kajutdörren, rufade den fyrbenta gunsilingen ut detigenom, kilade uppför kajuttrappan och, upeiommen på däck, tog hon ett skutt uppå r lingen, utsprutade en stråle af blod och förswann i sjön. i Styrmannen inträdde i Michael sona rum. Kartenen tycktes sofwa ånnu, i ban qwarlåg i sin säng, orörlig och utan att wäcas af den inirädandes buller. i Sjömannen orolig till mode och intagen i af en hemsk känsla, framgick till den sof-x wandes bådd, och med blicken sänad på den liggande, betogs han af en onämnbar! fasa, han upptäckte nemligen på hans hals! ett blodigt får, uc hwilket den rofgitiga wåännen druckit fig mått. Michaelsfon war död, ide tillsölje af någon sjult om, utan genom fin älsklin gs stora begår efter blod. Missen hide nemligen under Michaelssons sömn — derunder han troligen snarkade — i ett tag med j sina hwassa tänder bitit hål på den ———— wandes strupe, och med en ligers blodtörstighet fugit blov derur, tills den olyd:lige uppgifwit andan. En förfårlig död för en tapper sjöbuss. J damer, fom med fådan omsorg hyllen och ålffen det blodtörstiga kattslägtet, aft ten eder för den lurande missen, att ide samma sorgliga öde må wedersaras eder, som den olycklige Michaelsson. (F.L.) I ö om frun strifwer vers