dem om en allmosa, och kallade dem jös ta, goa, beffer liga fruarna. Stogsdygden hade upptagit dem sitt sköte. De plockade blommor hår oc) der wid wågen, oc få kastade de bort dem igen hit och dit ät sidorna. Fäglarne slogo sina drillar öfwer deras hufwuden; tonerna träffade deras öron, ... inte detas hjertan. Ekorrar stlutta från gren till gren ... de märkte dem inte . . . men wäl en portfölj, ywilken läg tält framför deras fötter; ty båda hade dgonen sankta mot jorden. Twenne händer grepo i en haftig wändning efter fyndet, ty nyfikenhet följer damerna till graf wens rand . . . ursägta benäget! Detta bewisar tydligast Minon de lEuelos ända in på dödsbädden, när hon promt wille weta hwad Madame de Fautell Hade på fig för tådning hos Markis de Lanzens och när Hon fif we ta att hon haft en blå få dog hon lugn, ty hon föraktade den blåa färgen. Portföljen innehäll utom nagra mera plumpa anmaningsdref, ett upplupet pass och några omnidus-poletter, ett strifwet qwartblad med följande lätrtsinniga dfwerskrift: