Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1858, sida 2

l fccääoocäcc b -.:ttnzztttttirrrrss ras blidar sedesamma, deras uppförande i allmänhet mildt och intagande, de ras rygte närapå så bra, att det sades aldrig ett ord om dem: och ändå fingo de fitta der! Det war en hösftmorgon, och de båda wåninnorna woro wid fit aldraförnufs tigaste lynne. För det förita war dens na en pit ät deras är, och dertill war det morgon, den tid af dagen, då mens niffoanden, är mera nyfter och sansad än på aftongmwiften fom med fin blefa wän, månan och fina diamanter fljere norna, ibland gör menniskorna litet mera galna och öfwerspånda, ån manligt. Sålunda dricker man om aftonen lifmans de tutingar eller pounsch; om morgonen deremot nedslående faffe, och hittils har jag aldrig fett någon menniska, fom blife wit knöl af kaffe, ergum. Julia och Amalie drucko just nu kaffe, åttonde fope pen, ett ominöst argument för ett fruntimmers ålder och blidade derunder litet emellan ganffa djupsinnigt på hware andra. Fem minuters paus. Derpå började Amelie: IBeg du hwad, kära Julia! det hörs