Norrländska Korrespondenten – 20 januari 1858, sida 2

Så Efter sjuäriga lektioner, talade Amelie och Julia temligen dålig Engelska, med ängestswetten på Pannan hackade de fig igenom Beethoven på Pianot, läste Cur gene Sue, naturligtwis vå originaljprås fet, lätsade sudda ned duk med oljefärger; broderade och wirkade alt möjligt med zefirgarn, silke, perlor, guldträd och fjäll samt gjorde härarbeten af alla möj liga slag. Till räga på kakan woro de en smula blåstrumpor också; skrefwo nes veller i Aftonbladet och Folkets Röst, samt nägra poemer, hwilka samteliga woro ställda til honom! eller till hennel Ru finns det två lagg karlar: de mor derna och de omoderna. De moderna äro wanligen högst intressanta, eröfra i ett huj, men gifta sig högst sällan. De omoderna, de mindre intressanta, gifta fig likwäl ganska ordentligt, de knyta al: drig bekaniskaper af ledsnad, lättfinne eller brist på något bättre att taga fig til; dessa hafwa alltid reeta afsigter — men det oaktadt hatade Julia och Amelie detta owärdiga slags karlar af innersta hjerta, derföre att dessa alltid helire wilja hafwa en bra oc) duglig huse moder, än en wärldsdame, och för det