Aii VV skall wara wår byfogde. Nu är det ges nomdrifwet. Wörden har dragit in sin stylt, på gatan är ide mer nögot ofog och wi hafwa lärt att stiga tidigt opv. Jacob wille i början ide deran, men han mäste. Då det blef bekant för Candte rådet, fom förut fände till nattmwäfktares bistorien och hjerligt bade fröjdat fig der åt, fom ban sjelf för att tillsitta Prinz såsom byfogde. Då höll ban ett tal, fom lockade tärar i Hollbacharnes ögon och då han hade slutat, ropade alla bön: derna: länge lefwe wår nye byfoge! Fränzchen sick, fom man lätt fan föreftåls ta fig, fora ögon, då hon detta förnam. Når han nu fom hem, ropade bon ffämts famt: Nå wäl, du har dod blifwit af fott fom nattwäftare. Men glädjen öf mer mannens åra lyfte ur de glänsande ögonen. (Slut.)