Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1858, sida 3

J mörfret lasten smyger städs; Snart lägges parets namn för dagen. Klockan r elfwa slagen! Då blef det åter ett talande den ans bra dagen. Hwem war det, hwem war det? frågade många honom. Men har fade: Ser jag dem ännu en gång, få oufwa de säkert nämnda wid namn. Åfwen detta werkade. Fruktan bewarar äfwen skogen fade han och dermed är re. dan mycket uppnädt. Men hufwudsaken gör den käre Guden. Fann han pojkar i otid på gatan, få tog ban dem i roc: keu och förde dem til byfogden. Den. ne war en räriskaffens man och hade få: fom alla de bästa i byn fin fröjd af den nya nattwäktaren och understödde honom när han kunde. Om wåren blefwo de insparade penningarne anwände till gas tulagning och hwar och en fröjdade sig deröfwer; men ännu mer fröjdade sig de rättsinnande öfwer ordningen i byn. Mannerna blefwo hemma, sparade penningarne, höllo barnen till ordning och arbetade något för hushåder för att för foria tiden för fig. De bundo qwastar, flätade sucåmattor oc stråforgar, bikupor o. s. w. Det blef säldt, och få fom pen.