det ocksä. Der är bra, sade han. DÅ hen om aftonen blåfte tio, war allt mörkt oo tyst i wärdshuset. Han ropade; I spelare, ect ljus är släckt Och tron ef wåftarn det upvträckt, Pag vå, I honom ej bedragen, Han wiull det göra klart fom dagen. Klockan rr tio slagen Och åter roppade han den versen ges nom beta byn. Alda skrattade; endast svelarna samt wärden swuro och dundrar de, men de smögo fig bem emellan timmarne, od) då han lyssnade klockan elfwa war getingboet fullfomligt tomt. Och han hade den fröjden att rädslan för honom botade dem. Wisserligen misstänkte de honom då och då ännnu någon gång; men Jacob hade fina spioner bland qwinnorna oc ban fortsatte såsom förut till def om afinarne wärdshufet war tomt. Han räknade derpå att de bätiree föratt, fruarues böner oc den bättre insigten woro hans bundsförwandter od) han has de utraknat det riktigt. En annan afton fåg han ett misstänkt par stå i ett hörn, då ropade han ge nom byn: Hwad dåligt är för ljuset räds,