Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1858, sida 2

na, som ännu woro uppe, till fönstren för att höra på. Hustrurna tänkte:GGud löne honom för detta, han säger spelarene det rent ut! Fränzcken log då hon hörde det. Nu förstod hon honom, od då han fom hem war hennes ansigte lir fa wänligt fom förut. Men uti wärdess huset skreko och wäsnades de liderliga bröderna; Åom ban gör på detta sättet, få wilja wi fördrifwa honom! Antingen måfte ban lemna ifrån fig hornet eller odfå prygla wi honom frofig och laml. Så låt det i den sörsta flygande hettan. Men det war ide få farligt; ty Hollbacbarne lofwa mycket men hälla litet. De flesta bugade sig och gingo hem. Endast en liten flubb storspelare blefwo Aware sittande. Klockan elfwa fom han åter och såg tre ännu sitta qwar och spela med wärden. Åter bläste han midt emot fönsterluckan såsom den första gången; sedan bläste han timman och ropade. Der fitta och spela ännu tre, Will J weta, ywilka äro de, Wid tolf will jag namnen uppge; Klockan rv elfwa slagen! Den karlen år i ständ att sätta en kamfläck på of, ropode wärden och fpc:!