Norrländska Korrespondenten – 16 januari 1858, sida 2

fattigaste hade bestridt. Men det blef inskrifwet i försaulingsboken och nu stod det icke mer till att ändra. Då han kom hem med hornet, blef Fränzchen hans bustru, surmulen och tar lade ej ett ord. Det är så qwinnornas fått, tänkte Jacob, och lätsade som säge han det ej. Då klockan blef tio tog han hornet och gick leende ut. Gif nu aft på min vers! jade ban till fin hustru, men hon war förargad oc teg. Mere uti byn låg wåärdshuset. Der war det i dag mydet fullt och gid luftigt till. De flefta spelade fort. Jacob höll hornet mot fönsterluckan oc utstötte en ton, få full oc kraftig, att ala i rummet foro högt upp af förskräckelse, swuro oc dundrade öfwer det grofwa slälmsiycket. Jacob blåfie tio gånger, sedan ropade han med bög slämma:;: Wäroshuset fullt od kyrkan tom, SÅ föds i Hollach fattigdom; Wid korten mannen, frun i nöd, 3 huset intet salt oc bröd, Ty9 höres tiggarrop och klagan. Klockan ir tio slugen! Denna lilla vers rovade han genom hela byen, Öfwerallt kommo menniskor