Norrländska Korrespondenten – 13 januari 1858, sida 3

Den flacars Leslie war öfmermwåldigad af rörelse. Han tryckte benne til sitt bröst, han lindade fin ara kring hens nes lif, han kysste benne, gång på gång, med hela kärlekens wärma, han kunde ej tala, men tårar strommade från hang Ör gon. Han har ofta försäkrat mig, att, ehuru han sedan def warit gynnad af lyckan och framlefwat ett rikt och lyckligt lif, har han dock aldrig erfarit en stund af få oblandad sällhet, fom då han forsta gången mötte fin hustru wid den, under armodets dagar, hyrda, ringa landtliga stugan. Slut.