Norrländska Korrespondenten – 13 januari 1858, sida 2

genting att blifwa försatt i denna ömkliga belägenhet, att nödgas bo i en eländig koja, att nödgas deltaga i grofwa, husliga fyflor! — hHar hon då mydet sörjt öfwer denna förändring? — YSörjt! hon bar warit idel älsklighet och glädje: isanning sones bon ba? warit wid bättre lynne än någonsin. Hon har för mig warit oändligt kärleksfall, öm och tröftrik! — Beundrangmwärda qwinna! — ute ropade jag. — DÅ du, du kallar dig fattig, min wän; du har aldrig warit få rif, du har aldrig lärt fänna den owärderliga och förträffliga skatt, fom bu eger i denna qwinna. — HÅ, min wän, om blott detta förs sta möte i wår noa boning wore förbi, jag tyder att allt sedan skall bli lättare; men detta år hennes första dag, då hon får taga del i de tyngre bushällsdestpren, bon har nu blifwit införd i en låg och enkel boning, hon har warit sosselsatt hela dagen med att sätta i ordning dess tarfliga inredning, bon har för första gängen lärt känna mödan af kroppoligt arbete, hon har första gången sitt lif