Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1857, sida 3

ders steg upp. Der war fom om isfforpan kring hans hjerta med ert hade iossnat oc snön derefter smält upp. Hang läppar darrade od bela hans kropp skälfde af rörelse i det han fade: ÖNej mor, ni skull ide sälja Polle, . . . Storgålndbonden skall ide fi honom; ni skall be. bälla honom, och hwar Söndag, om Gud will, skall jag föra er till kyrkan med ho: nom. ... Jug har giort er orätt mor; ... jag wet nu, att ni håller af mig; och jag ... jag wet nu, hwarför jag stall lefwa! ... jag har ej wetat det förr; men, nu, härefter sk.ll det bl one norlunda; . . . ni skall få fe det, mor! ... Torpet skall jag sköta få. att wi skat få heder af det, och joder nog för Polle tid hans dödagar; det skall jag sörja för. Allt stall bli annorlunda härefter; ... jag wet cj hur det är; men, det tännes få underligt i mig, alt fen i morse. War ni ej ledsen mera, min mor! ... Gud har ... han cystnade oc kunde icke fullfölja, och som nu lilla Maja fom till honom med sin blomsterkruka och bad honom lukta på den, så tog han henne oc den i fina armar oc) kysste yvenne åter och åter, och grät bade öfwer henne