Norrländska Korrespondenten – 2 januari 1857, sida 3

och pappersblommorna, så wåldsamt att lilla Maja helt förskräckt började storgrå. ta med. Suds frid! fade en glad oc wånlig röst i dörren, fom öppnade fig, och in fom den unge presten, sou hade predikat i julottan, och säg ut fom om ban haft allt ljuset derifrän med fig. Han hade hört om den sörjande enkan i skogstorpet och kom för att tala tröstens ord med henne, och föra glädjen, om möjligt, in i sorgens bem. Men han fann nu, att den war redan der, att före honom hade warit Den, om hwilken ban predikat på morgonstunden och hwars budskap ban wille framföra. — Pan dröjde ändå It flugan långe, och talade med enkan och med Unders, hwars bhierta nu tycktes säsom pånottfödt. Den unge preften iofs made låna honom böcker, od) bjöd honom att komma bem till fig. Han önskade underwisa och inofwa några ynglingar af landtfolfet i fyrstämmig fång, och jan wille nu att Änders skulle bliifwa en af dessa, ty han hade hört att Anders hade en god röjt. — DÅ få förhöll det fig. — Når den unga, wänliga mannen til af sted stakade Anders hand, då lyfte dens