me Tbomas a Kempis råd, då ban säger: Nar du warnat någon för ett fel en gäng eller twå, och han icke bättrar fig, då sig imet mer, utan ställ safen til Gud. Oh detta är ett både fromt och klokt ord. T, ide gör man någon bättre genom det art man kältar och träter på honom. Men når intet annat hjälper, få bjelper bönen. Tro mig barn, den bjelper, på ett fått eller på ett annat; och ehuru det stundom will kännas och synas för den dedjande, som om Gud alls icke börte hans böner, så fär han i sinom tid röna, att Herren är irofast och art den som beder han fär, och den som söker han finner. Ty likasom de ängor fom uppotiga från jorden, och sedan åters kom ma dit fom wålgöraunde regn, få är Oct med merinistornas böner. Och om. bönberelsen ibland ide kommer på det fått, fom du tänkt dig den, få får du, förr eller feonare fe att ben kommit, att ben börda fom du dad må bli aflyfrad, har blifwit aflyftad, att den dälgarse du mocket bad om, har gifwits, och att du fätt wida mer (ehuru kanske på anr nat mig) än du bad om, eler wågade ånka dig. Ja, barn, hålen fast wid bö