Norrländska Korrespondenten – 23 december 1857, sida 2

i sinnet, som gjorde att han steg häftigt ope, sköt undan lilla Maja få att hon så när fallit omkull, och gick ut, i det han häftigt slog igen dörren efter sig. — Detta allt gjorde modren grufligt ondt. Och wisste ni, kära barn, huru ondt det gör i föråldrars hjertan, när ett barn år wanartigt eller otacksamt, och hwilken bitter rot uppwäxer utaf bittra och härda ord, då skulle ni wisst taga er wäl till wara; äfwen för ev egen skull. Ty lita på mig, ni får igen det en gång. Och Det barn fom bedröfwar fader eller mor Der, det får en gång bedröfwelse igen af fina barna, och får dä smaka huru det känns. — Nu wisste äfwen modren med fig att hon bar ett moderligt hjerta til siyfsonen, och att hon icke förtjenade dens na härdhet af honom. Men hon kände ändå, att han kunde wäl Ha rätt med gamla Polle, och att det wore klokast att göra sig af med denne. Och tanken att ide mer funna komma till kyrkan ... som låg en god fjerdingswäg från torpet . war henne tung. Barnen begrepo ide bwad fom gick är brodren. De åto och drucko af hjertans grund, och tyckte att ingen kunde ha? det bättre än de hade