Norrländska Korrespondenten – 23 december 1857, sida 2

Julafton och Julottan. Verättelse af F. B. (Fortsättning fr. föreg. N:o.) Det rättaste och bästa wore att sälja honom. — — Min fon, fade modren, Pole är gammal od) Har tjenat of i mänga år, oc derföre wille jag så nödigt sälja honom; ide för högfärds skull. Och iag wet od, att Pode förtjenar åt of mången riksdaler, når grannarna låna honom för resor. Men är det få, att det är rättast att sälja honom, få skall jag ej wara deremot, blott jag fan få ät honom en god husbonde. Fast nog kommer det att kosta på art skiljas wid bet trogna kreaturet; och aldrig lär jag wäl härefter komma i fyrfan, då jag ej mer fan gå dit, adt fen jag fått den wärken i sidan. Men det må nu mwara! — — Ett lent ord stillar wrede, säger Skriften, och modrens ord sades så mildt och wärdigt, att Änders ide kunde fwar ra något derpå, men han kändt ett stygn