Norrländska Korrespondenten – 23 december 1857, sida 2

stökat i ordning i flugan och twättat Dis skarne oc fatt alt på sitt ställe, samt lagt mera wed på elden, ty det år fed på landet att elden skall brinna i sriseln under hela julnatten. När hon nu låg i fin fång, kunde hon ide somna; ty hon bade oroliga tankar, och bon hörde att Anders wånde och wred sig i fin säag, som om han äfwen haft oroliga tanfar fom wredo fig i hooom. Då hon tänkte: männe jag skall tala wid honom. Måns ne jag skall säga honom att han gjort mig ondt och orätt; att jag bär ett mos derligt hjerta till honom, fast jag icke är hans riktiga mor; att jag wille balla ar honom om bara han wille, men ... jag har ju sugt honom der mer än en gång alltredan! ... Hwad skali jag göra? ... det är ju julafton, och då borde man icke skiljas i ofrid! ... Hon ropade safta: Anders, år du mwafen? Men Anders swarade icke, och blef nu belt stilla. Och Då tänfte modren: han har wäl fom nat. DÅ hon låg derför stilla, men wände sina tankar till Gud och dad hos nom att han wille förändra ynglingeas missnöjda och bittra finne. Och fålunda följde hon, utan att weta det, den froms