Norrländska Korrespondenten – 19 december 1857, sida 3

öronen och reste på bufwudet, och säg ut fom om han wille såga att han wäntat fig underrättelsen och belsade den wäl fommen. Polle war gammal i gården, hade smakat julen der redan i flera är. Och hästar hu ett förunderligt godt minne. Fären bräkte förnöjligt och slickade händere na på dem som gäfwo dem jultraktamentet. Och små grisarne, de boppade och fpruns go som om de warit litet follriga. — Och wiste ni, barn, huru mydet nöje man har af husdjuren på landet, huru mar fan lefwa i torpet eller bondgården, der man dagligen fer omfring fig od lifsom um gås med de beifedliga, tama och oss få nyttiga djuren, ja, då tror jag att ni alla skulle wilja lefwa på landet. Katten i spiseln började just tycka att tiden blef något lång, och att det blef torrt att bar ra slicka fin tass, då husmodren med bar: nen åter inträdde i stugan. Ru fick Mir re ett helt täfat fullt med gräddig mjölf. — Hönsen woro oroliga denna afton, och wille icke begifwa sig till ro på pinnarne i buren, de flögo upp oc) ned, och kaklade och förde älslillig kommers, fom ins gen kunde förstä. Men när nu fula näfwar gyllne forn regnade in i buren