Norrländska Korrespondenten – 19 december 1857, sida 3

ken har far eller mor eller penningar, eller någonting i werlden att lefwa för, så wore det få godt att wara död. Då slopp man allt beswär. — — vår ide jag din mor? fade enkan och tårar slego henne i ögonen, — — 3 år bara min tyfmor! swarade anders härdt. hHade J warit min mor, så hade J tänkt mera vå mig än J gjort; och jag beyöfde då ide gå i den hår gamla roden efter far; utan J hade ffaffat mig en ny — — Det hade jag gjort, om jag haft råd dertill, swarade modren i det hon rod nade af förtrytelse öfwer den orättwisa förebråäelsen. Men du wet, att jag mås ste sålja bort fars bästa rod för att få Honom med heder i grafwen. och du wet också att jag fom bäst fpinner till en belgdagsrock åt dig. — — .Ja, när blir den färdigt fade Anders. I kunde ha fält den gamla hästkraken Pole och fått pengar för bonom, i stället för att sälja fars båfta rod. Men I är högfäårdig, och will behälla Polle bara för att fara i förfan med honom, fast han ingen nyt ta eljest gör of, utan bara äter opp fodret för forna. (Forts)