Norrländska Korrespondenten – 19 december 1857, sida 3

oc barnen skreko åt dem: 7Ru är det jul!, då började de kakla och flaxa och hälla ett alldeles förskräckligt wäscn; tuppen galade som om det warit morgon, och hans fru, den hwita hönan, wärpte ett ägg. — Anders war äfwen inne i stugan, när modren med barnen kom in. Han war en storwärt gosse, omkring sjutton år, od hade ett mörkt och trumpet utseende. Modren kastade på honom er orolig blid. Allt sedan fadren gifte om fig, hade han burit agg til styfmodren, och wille ej bir i duset då hon fom dit, utan tog då tjenst hos en bonde i en grannsocken fom wäl war en rik man imen ingen god mens nista. — Anders fatt nu med armen född mot bordet, och stirrade tyst i elden, och tycktes ej ge aft på hur modren anråttade maten på bordet, och gjorde allt få trefligt, ej heder på lilla Majas joller, då hon wille berätta honom om alla freaturen fom fått julafton. Ty Maja war en rar och wänlig liten flicka, fom höll af alla menniskor, och tycktes särskilt Hålla fig tid bror Anders, fast han sällan war mwånlig mot henne. — Rär de nu alla sutto till bords och modren hade slagit i