Norrländska Korrespondenten – 19 december 1857, sida 2

alldeles trycka ned henne. — Men bars nen, lila Pehr och Maja, de kunde ide tänka på något ledsamt. — Nej, fe på fufen, Maja! Se hur han blänger pi dig med sitt fora, swarta öga! akta dig; han stängar dig, om du rör honom. Han säger om du kommer hit få stängar jag dig med mina långa, långa horn! — — Nej, tror du att han fångas? Tror du art han riftigt lefwer? Ack, hwad den soppan luktar godt! ... Sir den ide snart färdig, mor? Och fan wi ide snart gå till Majros och Dockan, och låta dem fe på stjernan och smaka på julen? — — Jo, riftigt; soppan war nu färdig och lyfrades af elden. Och modren tände ljuset i lyktan, och kring ljuset satt en grann gul papversstjerna, som ljuset lyste upp och som loste upp ljuset. Oh bars nen fingo hwar fin kafa bröd. och mo dren fyllde en kruka med det färska jul ölet, och få degäfwo de sig af till fåhur set, för att låta kreaturen weta att det nu war jul. Ty det är sed på landet öfwerallt i Sweriges rike att låta frear turen hafwa godt med af julen; hwilket är bäde rätt och wäl gjordt. Ty alla wåsen på jorden böra glädja fig öfwer