Norrländska Korrespondenten – 16 december 1857, sida 3

danljus in i skogen, der uf ven fatt och ropade: UY bu, yu, bus Luniar bwirf. lade röfen upo ur skorstanen, oh eldgni storna dansade om mod s öflockarne få an dessa diewo allbeles wimmelkantiga och tumladelned i skorstenen oc i gröt: pannan; Det mil såna att de skulle iums lat ned dit, om de ide dunitit bort på wågen i röfen. — Det war juigröten som fofte och puttrade i syprseln, femte annan jullost. Ty det war nu Julafton, och entigt seden på landsbygden i Swetige stule marten fofag fr hela Julhelgen, få Qt man under helgdagarne endast behöf: de wärma den till måltiderna, — Det war ide rikemans mat, må ni tro fom foktes i stugean. Ty i stugan bodde en: dast en torparbustru, o hon war enka, med fina tre bara. Men hon war en arbetsam och förtänksam qwinna och god moder, od) bade nu, Julen till heder, bullat upp på båna wis; och det war ide att förafta. Tre marker fört hade bon föpr, och det fofte nu fom båjt med ver sillerotter oc silert, och lofwade en kost ta soppa samt mu itg fäl för Juldagen. Ty, om Juldagen wil man ha kal på landet. Det war också lutfisk, Helt hwit