Norrländska Korrespondenten – 16 december 1857, sida 3

mA 8 fan, och julmaten, som kofte i spiseln och luktade få godt u-i hela flugan, och öfver Jusottan, fom de näfta morgon ffulle få fara til med mor. Bror Anders skule föra dem alla till kyrkan i ffrindan med gamla Polle. Och barnen ha de ännu aldrig warit i Julottan, och kunde ide rätt tänta sig hue den war; men någonting grannt och wackett skulle den wara, det bade de hört och kunde nog tro. — Bror Anders stod ännu och bögg wed på backen, på der bränslet mätte recka till i buset för hela weckan, ifrän Jul och till Nyärsdag; men hade någon fett honom der han stod med mörfa blickr och härluggen fallande öfwer pannan, få hade man fett, att Anders ide tockte att Julen war nöjsam, och att ban icke war mycket nöjd med werlden. — Modren stod wid spiseln oc sysslade. Men pwarför månne stär Hon få jemnt wänd åt spiseln och tyckes wilja wända sitt ansigte från de glada barnen? Vågor. na kunde säga of det, om de kunde tala; ty de fe att hennes ansigte ide är gladt, och att då och då en tår kommer rullande utför finden. Och hon wil icke att barnen skola fe det; hon will icke för