Norrländska Korrespondenten – 16 december 1857, sida 3

och miuf i en panna, och ... potates, det förstäs af fig sjelft. — Julkakan stod redan udodufad mr bordet, och der stod också och ståtode ju kusen med länga born. Och få skulle ban na hela delgen, midt ibland julmaten. Har ni bört talas om jalkusen, barn, oh bwarföre han få skall stå på julborden på landsbygden? Jag will säga er det. Julkusen är ett stoft Hyde deg, fom fnådag oc) skapas till att likna en bod med länga horn. Och når den stätt på julbordet öfwer Julbelgen, mäste den fedan frypa ned i fifta, och bwila der, til def wåren kommer oc åfern skall plöjas. Då kommer julkusen ur fistan igen, och hugges i stycken som gifwas åt dragarne, orar och yästar, hwilfå stola arbeta upp äkern, och hwilka af julfufen sägas bli dubbelt få starka fom förut. Och blir åkern wål arbetad. så wäxer säden wal, och många kärfwar komma i ladorna, oh mycken mäld tad awarnen, och mycker bröd i huset, och... allt det der gör julkusen, det underliga djuret. Twi små barn, Pehr och Maja, fprungo omkring julbordet och kunde knappt berga fin glädje öfwer julkusen och far