re bade brännt sina bäader, få att de woro alldeles fulla med blåfor och fir. Nu fom strart kungens egen läkare for att förbinda henne, och prinsen Expie de firade händerna och säde: Mmm ljufwa Sabina, få du bar blirwit illafaren, för att jag ide flidie sjelf, utan wide fe in i ditt bjerta. Se dock, huru wackra äro ide dina händers oc få wånde dan fig till kungen oc hela hofnaten, som jul fom ned i trädgården och fade: q-u har jaa funnit den jungfru, fom har de mucs frasste binder, och will hon bli min brud, så fen J bär den som skall blifwa det. (Slut.)