Norrländska Korrespondenten – 16 december 1857, sida 2

med skorpor ur skåpet. Och fröken De licer:a åt rätt rask, fast hon war få radd, att hon ej skulle få ned en bit. Men så flarnade wådret, och alla gingo nu hem, och så war den promenaden slut. syvad jag måne skå nm s för den Sabina i dag, fade fröten Melicerta wid hemkomsten; ja, prinsen skulle des stämdt friat till mig, men när ban säg huru Sabina war fom en kökspiga och ändå kallade mig soster, få wilie han wal ej ba en föksa tll swägerska. M Ja, jag tar bestämdt ide Sabina med mig, fade fröfen Melladora; men, sådan harm, hon träffade alls ide prinsen. Fyra långa dagar hade nu fröken Ro simunda nödgats wänta, att det skulle bli yennes tur; hon som war den yngsta oc wadrafte af fröfnarna. Nu fick bon ändtligen gå. Och hon hade sott få mäns ga garneringar och grannlåter på hwita simileklädningen, att man knappt kunde fänna igen den. Hon gick få nätt och fint och trippade i fina små trånga skor; oc) hor maste ta Sabina med fig, för att leda henne ibland, når storna klämde få hårdt, att hon ej kunde gå annars. Hon bade klådt fig få länge, och fen gick