Norrländska Korrespondenten – 12 december 1857, sida 3

fia ficka, och hennes snälla fingrar hade lagat spersen hel, od få mar det uid art fröken mäste gå bem igen. Dagen dervå tog andra fröken den bwita fimie flädningen och blå filfwers blommorna od armbanden och alla grannläterna, och Sbina följde åter med henne till slottsträdgarden. Och åter fom. prinsen ow taue med den fröfen och foljde henne ut spatsera och wisade henne. allt wackert och märfwärdigt, som fanns i trädgarden; men lilla Saoina iycktes han ej bli warse. När de nu spatserade, fommo de till ett sumpigt sialle; och der satt på marfen en liten fogel, fom in. snärjt fig i gräset, kanske i någor snara, och icke slapp urp. Och den slog med wingarna oc) strek få jemmeriigen och dess små ungar i boet ofwanföre räckte ut näbdarna öfwer kanten af boet och skreko alla få ömkligt. MHufh, hwad Der är wärt, fade froken, iy, och få snörpte bon på sia fina näsa och förde få wackert fina fina hwita händer, oh gick en annan wäg. Lila Sabina sade ingenting, utan plockade tyst nigra grenar, fom hon fas I frade på det wåta, Jörtade fmött upp