Norrländska Korrespondenten – 12 december 1857, sida 2

hertskap af henne. Alla hennes anlag äro bara pigansHag. Och Sabina skrattade ock menade: 7bii ni alla fornåma fruar, få får jag wät tjenst hos någon af er då Och lika flitig war alnnd Sabina, och forang al drig till fönstret att fe på de granna herrskaperna, fom foro derute, utom når den unge prinsen red förbi, dä gömde sig alltid Sabina wid köksfönstret, för att ändå få litet fe vå den statlige och rara unge prinsen; men det talte bon ej om för systrarna, ty bon wille bara fe honom, men ide tala om det. Men årena hade alt gått fram, oh ännu bade fröfnarna inga friare fått; det war underligt, ty de wore rätt wackra allihopa, och hade isonnerhet alla sa ger nomfina oc wackra händer. Dem anfas de de ocksa af all förmåga och föraltade alla, fom hade grofwa bäader, ty det syntes ju, art de woro simpelt ardetsfolk, alla som hude simpla hånder; och deras egna woro så adeliga och fina, så det war makulöst. Men lila Sabinas hån: der de woro nu allt sisader litet sträfwa ibland, fast de woro mjuka och goda fom bomullskuddar, når hon wärdade någon