Norrländska Korrespondenten – 12 december 1857, sida 2

sjuk, eller eljest wänligt smekte någon. Nu fingo fröknarne en dag höra, bus rusom den gamle kungen wille, att den unge prinsen skulle gifta fig, men att prinsen aldrig fick någon brud, fom war honom i lag, t) han wille ingen annan ha tl brud ån den, som stule ba riftigt wackca händer; och alla prinsessor, fom ban bade fett på fina resor, yade få fula händer, och få hade alla hofdamerna med od ala de förnås ma fruntimmeraa; oc det war riktigt swårt, ty kungen hade lofwot prinsen att få gifta fig med bwem han wille, bara hon wore förnäm. Men ingen oadclig, om är hon haft de allvautföftate bänder, skulle han få ta. Nu blefwo de fem fröfnaraa få utmärkt )elätna, och sago fig ren enhwar fom orinsens brud, eller atminstone fom throns olnarbrudens syster; ty bland få många vackra händer mäste wål någor par bee )aga prinsen. Nu anwades de sista sengarna, fom funnos i huset, att köpa ljor och skönhetswatten, och det war ett ejande med att laga händerna i ordning, tt maken ej warit sedt; oh fröfnarna utto alla fem hela dagen med händerna