Norrländska Korrespondenten – 9 december 1857, sida 3

bända glömes, då man nu framkommit tull målet för promenaden. Man gick sag:a och förfigtigt fram på la mausfer du Necker. Damerna bade nog att göra med att förswara fin :oilette mot windkasten, ger nom ywilfa en blomma ryctes lös från prinsessan Wasas hatt och foll i floden, sedan Den ett ögondlick bade farit om. fring i luften. — Se der, kusin. sade prinsessan okloft nog til peinsen och pefade på blomman, hwilken wågorna bortförde. Detta stulle warit ett ypperligt tillfälle för en af forntidens riddare. — Hwad då? frågade prinsen, hwil ken nära nog hade bortglömt föremålet för deras sista samtal. Han fick nu se blomman, som war långt ifrån stranden och Höll på att förswinna. — Ub! utropade han, det är en ut. maning till mig, mia kusin. Jag antas ger den. Och han kastade sig genast fullt flådd i floden, innan man tänkte på att hindra honom.