Norrländska Korrespondenten – 9 december 1857, sida 2

wore ju förfårligt, om hon skulle hafwgått ... jag bar ep kunnat upptacka rin. gaste spår till någon sinnesrubbning. Ugr Jnte jag heller, jag förs.ärar ev, stillnade dettarn; inen y vad wil nimar skall göra anarmt an får:io fig til de ak j tade och uppbojda personers ära och öf wertogelse, hoi ka jåtit föra henne bu och rik.igt föra för alla hennes behof oc Dafforgsr. MINed ett undantag af friderenul in-. föl jog: men hwåad son dock werkligen tydå ge ssöd år hennes förmodade fwag sinthet är, att ick. den grefliga familjen, med h ufen hon war utrett, i nagon mån kunnat benyrka hennes utsago, ty alltid mäne mål naso: hafsoe förefalit, sedan bon i deras salskap lemnade sin sjuka wän, och tids bor flydde, för art an, o uppföta henne, som kunde tjena tl wåctesse ar derus mtunc. Då bar bon glömt säga er, tamåne de doftorn, Mutt gref:wen wid bennes äterfomu ufgätt som charge Huffured uUufFE der bate ban oh hans grej winna setermnota dott. De bref hon tial stref dem blefwo aldrig beswäarade — orsaken tånner man ej. — Nej, år hon