Norrländska Korrespondenten – 9 december 1857, sida 2

det fullfkomligt — lik äf will jn voppas, att ide fi förbåller ta. Ben — ni måtte wäl ej tro, att hon är .. . vEa bedragerskå?! Beware mig Gud dertill är bon alltför rent och äde rån fande ... jag antar blolt, art bon ar beherrskad af en fir tvg, ti! följe af fin langwarig sjukdom, oh sorgen öfwer fin förlorade wän ... men förlåt min herre, ati jag nu ide lengre får följa er — jag fer underläfaren komma med ett nytt budskad ... farwåt! men glöm ej alldeles wår korta bekantskap! Tre år sednare besökte jag äter fame ma turättning; min första fråga war efter den olockliga Alpbonsine eder Powippa 7 — App! hon fom i si ta suunden r4 100 fig wara kiof, och lika fult den lange sedan i Spaniea eller Jtalien aflmona fröfen FFX fade den nye läkaren, fen:tande: wt begrofwo benne ju i går. Ett par af hennes förmenta slärmngor woro till och med nog ådelmodiga och hogsinnade att bewina likbegängelsen. (Slut.) — —