Norrländska Korrespondenten – 5 december 1857, sida 3

andre bade fivart efter min bortresa afsagt fig förtroendet och blifwit ersatt ge nom en verson, fom jag knappast kände, men fom i annat led ån jag sjelf, til hörde den familj, hwilken nu innehade min ejendom. Man mwäsrade att tro vrå mina ord. Jag bade alldeles inga bestämda öfmwers tygande bewis aft äderova, och den offiljs bara likbeten bäde i älder och utseende med min afledna barndomssyster, gjorde hwarse säfert igenlännande omöjligt. Hon, likjom jag, war inwigd i alla mår sligts både hemligbeter och uppenbara för hällanden, samt lunde följaktligen lika noge grant känna och uppgifwa dem. Till räga på olyckan Hare jag af ett infall lätit henne i mitt namn sktrifwa alla mina föregående bref till hemwet; man jemförde nu och fann wåra stilar olit. ... ni ser, min herre, hur allt sammanswor sig att förta migiförs derfwet — få mydet mer som jag ej heller lyckades erhälla någor sanningen befräfs tande inrog ifrån sjukhuset, der koleran wållat en torml oreda och bortryckt de läkare och boterskor, fom i början Hade befattning med mig och min stackars, älftade Philippa, dwars död på detta fått blef mig eu dubbelt grym och oersättlig förlust. (Foris.)